Ljus i vårt hus, snälla - del 2.
Igår hade vi strömavbrott/mini julafton. Så kändes det iallafall, för vi åt skinka och tomtegröt, drack julmust och hade massvis med tända ljus. Och så slog jag in min första julklapp (inte vad man brukar göra på julafton, nänä). Förstå att jag mööös enda in i själen av hur fint vi hade det.
Imorgon är det näst sista dagen av november och sensensen är det juletid och julefrid och allt sånt där!
Den första i advent.
Idag ska jag och mor baka lussebullar! En av alla saker här i världen som gör livet lite underbarare.
Sedan ska vi in till stan och trängas med alla andra människor på julskyltningen. Köpa julklappar och sådära. Tänkte köpa en tröja också, som jag såg för flera veckor sen. Har inte kunnat sova lugnt om nätterna för att jag bara känner att jag måste ha den. Trögt.
Thank God it's christmas!
Hela långa förmiddagen har jag städat på mitt rum. Först dammtorkade jag varenda hylla, sedan golvet och sedan fönstrena (kan ju för fasen inte sätta upp adventsljustaken i ett skitigt fönster liksom, ja jag är uppfostrad av min mamma). Sedan städade jag under sängen vilket man bara gör typ en gång om året. Drunknade i damm.
Sedan gick jag på promenad med farmor och farbror och tittade på julskyltningen. Alltså åh, massa mys! Och åh vad min farmor är rolig. "Titta på den julstjärnan! Och på den! Undrar vad de har köpt den förnånstans? Och kolla, prydnastomtar! Jag väntar till efter jul med att köpa, då reas ju allt ut..."
Man bara, ja det är klart att man ska köpa en julstjärna efter jul. Varför inte liksom.
Vi ligger tysta i en krater, ler när vi ser vår samtid brinna ner.
Borde plugga (genitivhelvete) men orkar inte. Ska ha tyskaprov imorgon och scheisse också, men jag känner att mitt vg hänger på en tunn, sliten tråd som kommer gå av när som helst och falla ner i ett hav g. Inte bra.
Aja. Nu ska jag in till sjukhuset och akta mig för att fastna i dörrarna som bara går runt, runt, runt. De är mycket obehagliga säger jag bara.
Mitt underbara liv.
Två år och en dag sedan mormor dog, pappa på sjukhuset, förbannat mycket plugg om miljöförstöring, gymnasievalet; etisk modedesign - humanistiskt - mode och design bestämbestämbestäm diiiiiig.
Som om inte allt det här var nog så ska vi och rida imorgon med klassen. Jag menar, jag kommer inte ens kunna komma upp på hästen utan en stege och när jag väl kommit upp så ramlar jag väl ner direkt. Har jag otur så bryter jag väl armen också. Fast då slipper jag ju gympan.
Tänk om jag ångrar mig och sedan ångrar mig igen?
Åh, Apelrydsskolan var ju egentligen alldeles för fin. Jag vet att om jag inte väljer den skolan kommer jag ångra mig, och om jag väljer den så kommer jag typ längta halvt ihjäl mig efter min hund. Fast det är ju inte samma sak som att ångra sig direkt. Kommer väl i och för sig sakna resten av familjen också, men utan min hund vet jag inte hur livet skulle se ut, så illa är det.
Aja strunt samma, hejhej ÅNGEST.
Bara för att liksom.
Ikväll har farmor och farfar varit på besök och socialiserat sig (människan är en kollektiv varelse har jag hört, men det hör inte hit).
Det som hör hit är att jag säger ordet liksom i varje mening. Speciellt när man pratar med människor som inte nödvändigtsvis måste nyttja ordet var femte sekund.
Exempel på hur det kan låta dåva:
"Ja, jag ska liksom dit imorgon, jo det kommer nog liksom bli kul, jag hoppas liksom det iallafall liksom. Nä, men säger du det, liksom? Jag borde liksom sluta säga liksom, liksom? Okej, liksom."
Det låter helt stööört. Det är inte ens ett ord längre. Det är bara lik...som.
Att kanske bo på internat just like Harry Potter and Erik Ponti.
Imorgon vet ni, då ska jag åka tjugo mil västerut till Båstad och titta på Apelrydskolan. Har gått och tänkt på den skolan enda sedan juni och nu äntligen ska jag dit och kolla. Hoppas, hoppas, hoppas att det är en skola för mig.
Bra saker Apelrydskolan:
1. Det finns antagligen ingen ruta (Ondskan ruta). Så då behöver jag ju inte vara rädd för att åka på stryk liksom.
2. Båstad sägs vara vackert. Det är ju fint.
Dåliga saker med skolan:
1. Högst troligt att man inte får lära sig flyga på kvastar, tillaga lyckodrycker, få saker att sväva med mera, med mera.
Men det hade jag egentligen aldrig trott. Nu får vi hoppas att min bild av skolan inte går i kras.
Fjortonde dagen i november.
Alltså, vet ni? Vi har så hääär mycket i skolan just nu *viftar febrilt med armarna*. Det är SO, svenska, matte, musik, tyska... Ja, det är mycket liksom.
Så då är det optimalaste valet att kanske inte sitta och titta på två timmars film (Doktor Zjivago faktiskt) men vad gör man inte när huvudpersonen är så förfärligt snygg? Jag skulle kunna dö för Hans Matheson. Okej, att jag tydligen skulle kunna dö för många, men honom skulle jag faktiskt kunna dö för. Han är tuff när han springer runt i revolutionen och opererar folk till höger och vänster och kärar ner sig i Keira Knightley.
En helt normal film i min smak alltså.
The French Revolution had cake, the American Revolution had tea.
Hela långa helgen har jag sytt (ja, jag är typ bästa vän med symaskinen). Blir ju så när man kommer hem till farmor och får en påse full med tyger slängd över en. Då känner man ju sig kallad till nålar, markeringar och mönsterpapper. Kan ju faktiskt inte jag hjälpa.
Klänningarna känns iallafall som en blandning av Marie Antoinette/Tudors/Alice i Underlandet. Om det nu är någon skillnad mellan dem, det är ju bara huvudlösa drottningar allihopa. Fin inspirationskälla, ja.
Drömmar den nionde november.
Hur mitt framtida hem gärna skulle få se ut. Okej att jag aldrig kommer att bo på Pemberley (jag kommer heller aldrig ha ihop det med mr Darcy, sanningen svider, jag veeet). Men ni vet, drömmar är till för att drömmas.
Så det är ju bara att gå bananas inne i huvudet, liksom. Living on the edge. Och någon gång ska jag väl endå flytta hemifrån, vem har sagt att det inte kan bli till ett hus med klängväxter i England? Har alltid trott att England skulle passa mig fint. Tedrickandet till exempel, är något jag skulle kunna leva med. Lätt.
Let's talk underkläder.
Åh åh åh, tänk att man hade sådana här underkläder förr i tiden. I och för sig så krävdes det att man levde vid rätt tidpunkt för att få använda krinoliner (ni ser, de var inte alltid högsta mode) och så skulle man ha råd med en också, annars gick det inte. Då fick man typ ha tjugo underkjolar för att få rätt vidd på det hela.
Men åh åh åh. Jag hade velat leva vid den här tiden! Bara för att få se ut som en vandrande gräddtårta. Men det är väl lite charmigt det också. Inte? Nänä.
Solskensklänning.
Empireklänning som jag sydde igår, är jag inte förfärligt skicklig? Det tycker mamma iallafall. Förresten borde jag väl lägga upp bilder på den första empireklänningen jag sydde (bloggskadad som jag är), men i jämförelse med den här så blev den inte alls bra, så det nöjet tänker jag inte ge er. Tyvärr.
Gissa femtioelva gånger vad jag har gjort idag.
Det börjar på kollat och slutar på film. Förresten, hur kan Ollivander ha sålt trollstavar sedan 382 år före Kristus? Hur gammal är gubben egentligen?
...känns som jag har missat någon viktig detalj här. Eller så har jag glömt den. Det kan inte vara så att han tar någon trolldryck så att han håller sig levande och fräsch? Eller tog han bara över affären efter sin pappa som tog över den efter sin pappa som tog över den efter sin pappa?
Möjligheterna är oändliga.
November den fjärde.
Godmorgon! Idag tänkte jag skriva färdigt min religions uppsats och läsa en sisådär 50 sidor i Ondskan för att sen svara på ett x antal frågor.
Men åh! Jag fattar inte varför jag väntar till sista dagen av lovet för att plugga? Jag sitter hemme hela veckan och bara "nä, det tar vi senare. Nu tittar jag ju på Pettson och Findus". Det är som att all ork och självbehärskning försvinner och kvar finns bara någon som orkar titta på tv. Man får hoppas att man inte blir arbetslös i framtiden för då vet man ju vad som kan hända. Ser framför mig hur jag sitter framför datorn och spelar schack med mig själv klockan halv fyra på natten, vaknar vid tre på eftermiddagen lagom till att reprisen av Extreme home makeover börjar.
Ni förstår hur jag menar.
Udda inlägg om ögonbryn.
Idag har jag kommit på vad som är vackert, nämligen mörka ögonbryn. Vet faktiskt om jag inte försöker mig på en färgning, det värsta som kan hända är ju typ att man får gröna ögonbryn och måste gå med en keps nedtryckt över huvudet resten av sitt liv (usch). Och tänk så jobbigt på gympan. Hu.
Undrar förresten om Keira Knightley och Emma Watson har färgat sina ögonbryn eller om det är naturligt? Det är sådana livsviktiga frågor som får mig att ligga vaken om nätterna.
Tittar på Pettson och Findus.
Findus: Hur inte långt då?
Pettson: 24 dar.
Findus: 24 dar?! Det är ju jättelångt! Minst en vecka.
Man bara "åh nä, det menar du inte??".
Värsta nostalgin för den julkalendern alltså. Findus är typ den roligaste katten någonsin. Har egentligen inte stött på så många roliga katter, men endå.
Nu börjar den snöiga stormen sin färd kring dalar och fjäll här i norden, och brasan hon fladdrar i flammande härd, och ljusen de brinna på borden.
Så här såg det ut den sista november förra året, snöigt, kallt och alldeles vykortsliknande. Även om det kommer bli förjäkligt att dela ut tidningar, så hoppas jag att det snöar snart. Då känns det som jul! Och julen är det bästa på hela året, enligt mig.
Ljusa stjärna.
A thing of beauty is a joy for ever:
Its lovliness increases; it will never
Pass into into nothingness; but still will keep
A bower quiet for us, and a sleep
Full of sweet dreams and health, and quiet breathing.
Underbar film, Bright Star. Nu vill jag sy pipkragar och skriva ändlösa dikter som jag inte riktigt förstår mig på, men som gör att jag blir hiskeligt intressant.
Galet alltså, vad filmer kan få oss att vilja.
