Precis som Austen.
Har börjat klippa ut delar till en empireklänning, precis en sådan som Jane Austen och alla andra kvinnor som levde runt 1800 gick runt i. Hade ju typ velat leva då. Eller egentligen så hade jag velat leva väldigt mycket då, men det går ju inte.
Hur som haver, hoppas den här historien slutar bra. Att klänningen blir bra alltså. Annars ger jag upp allt som har med sömnad att göra, tror jag.
När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån.
Jag har gjort en film till, för det är så kul och jag har inte något liv. Seriöst.
Nu ska jag plugga teknik (tror att det är teknik vi ska ha prov i...) och försöka fatta något vilket jag antagligen inte kommer göra. Härligt liv jag lever.
Hur jag ser ut idag i rörelse.
Försökte mig på att göra en sån här video där man snurrar lite glatt och försöker se söt ut. Det gick inget vidare. Och kvaliteten ska vi inte ens tala om, så då gör vi inte det.
Ni får inte skratta. Men endå. Tror jag kommer göra fler, för rätt så kul var det endå (delade åsikter, ja).
Underbart är vackert, vad som helst underbart är vackert, ingenting utom det underbara är vackert.
Min nya favoritbok är utan tvekan Vintage av Marie Birde. Tack vare den har jag lärt mig att 60-talet var helt modemässigt gräsligt, 70-talet var hemskt och 80-talet var fult. Ur min synvinkel då. Och enligt min synvinkel så var 10-talet ultrafeminint, 20-talet var frigörande och 30-talet var väl typ då man ville vara med. Dansa Charleston och klippa pojkfrisyr på 20-talet och sen vara vuxen och mogen på 30-talet i hög kjol och hatt. Yesbox. Jag har pluggat på.
Submarine.
Åh, vill så gärna se den här filmen. En tonåring som överanalyserar allting in i minsta detalj och som har värsta kärleksproblemen med en tjej som är pyroman, hur skulle jag inte vilja se den liksom.
Till helgen hoppas jag och då får det bli så.
O frabjous day! Callooh, Callay!
Jag har sytt två klänningar, en med hiskeligt djup rygg och en med spetskrage.
Lite sådär Alice i Underlandet tycker jag också att de är. Inte helt förvånande, för jag tycker att hela konceptet med Alice i Underlandet är askalas och jag hade gladeligen tagit en roll i vilken Alice-baserad teater/pjäs/film som helst. Fast det kommer aldrig att hända. Så då relaterar jag allting till berättelsen istället.
Positivt tänkande, ja.
Idag hatar jag.
Idag hatar jag 800 meter. Jag hatar trottoarkanter och tyskaglosor. Jag hatar också debattartiklar och att jag inte kunde mejla min lärare. Mest av allt hatar jag att jag inte vet vad jag ska ha på mig imorgon, för då är det skolfoto.
Jösses alltså. Jag har ju inte övat på fotosmajlet, nu när jag tänker på det. Vet inte hur jag ska klara morgondagen.
Snart är det fredag igen.
Sitter och försöker komma på några reflektioner kring andra världskriget, vilket mest bara känns helt deprimerande. Sedan är det matteprov och efter det tyskaglosor och så har vi fått veta att två prov i tyska väntar oss inom en kort framtid, halleluja. Starka och svaga verb, tror inte att det finns någon annan i hela världen förutom grammatiklärare som bryr sig om sånt.
Skönt att det snart är helg igen (håll ut, håll ut).
Finding Neverland.
För några dagar sedan såg jag en film som heter Finding Neverland.
Johnny Depp och Kate Winslet spelar i den, det kunde ju nästan inte bli bättre om ni frågar mig.
...för Johnny Depp är ju alltid så himla bra.
I den här filmen spelade han författaren till Peter Pan samtidigt som han brydde sig väldigt mycket om Sylvia, Kate alltså, och hennes söner. Det ska ha varit Sylvias söner som var inspirationskällan till historien om Peter Pan.
Sedan dog Kate/Sylvia och då grät man en skvätt för det var hemsk sorgligt.
Sedan gick livet vidare, ungefär.
I'm the hero of the story, don't need to be saved.
Idag har jag spikat upp två jag-vet-inte-vad-jag-ska-kalla-dem? Det är ju inte tavlor. Och det är ju liksom inte bilder heller. Egentligen är det vykort men jag tycker att de är för fina för att skicka iväg. Och vem har jag att skriva till?
Så många frågor och inga svar. Mycket produktiv och jobbig dag idag iallafall. Fy farao vad man får streta.
This is what the world is for - putting pictures on doors.
Jag har sagt det förrut och jag säger det igen - jag älskar min dörr. Så himla fint att vakna på morgonen och bara titta på något som exploderar i färg och inspiration. Den dagen jag flyttar hemifrån kommer jag bli tvungen att ta med mig dörren, för jag vill inte lämna den... Lär väl se rätt så lojt ut, att komma med en dörr under armen, men vad gör man inte.
Jaja. Det blir nog bra med det. Från en sak till en annan, frukost!
I'm working so I won't have to try so hard.
Hejhopp, här ger jag er två, inte så bra, bilder på min nya kappa. Den är köpt på second hand och jag ville visa er den mest för att jag tycker den är så snygg och för att jag inte har något vettigare för mig.
Över och ut, nu väntar glosboken.
En blogg jag gillar.
Kall hud och spets.
Idag har rusat förbi; har tagit sönder en tv, pratat med studievägledaren, diskuterat inackoderingsbidrag, ordnat praoplats på museet, köpt en blå höstkappa på second hand, ätit en rosa muffins och suttit fast i en bilkö i fyrtio minuter.
Det var nog allt och helst hade jag tappat bort mig själv i lite bloggar nu, men det kan jag inte, för jag har tyskaglosor och engelskaglosor och säkert något mer så jag hinner inte göra något jag vill göra alls. Stressigt värre.
Syjunta.
Nu har jag sytt. Och sytt. Hela långa dagen har jag sytt, känns det som. Först hade jag syslöjd i skolan och sen hade jag en till sysljödslektion på elevens val. Sedan kom jag hem och satte mig vid symaskinen.
Jo, alltså jag gillar att sy. Så jag tror att jag kommer välja mode och design (om vi nu ska prata gymnasieval, och det ska vi tydligen), istället för humanistiska programmet som jag funderade över förrut. Man läser tydligen tre fyra språk på den linjen = way? No way! Grammatik är min värsta fiende och honom tänker jag verkligen akta mig för så mycket jag kan. För han finns ju på riktigt och går runt omkring oss och allt sånt där.
Mjo. Vi säger så.
Att dela ut tidningar i ösregn är min favoritsyssla här på jorden.
Guuuud, vad det har regnat idag. Och jag var såklart tvungen att cykla runt och dela ut tidningar i det finfina vädret. Såg ju ut som en dränkt apekatta, som farfar skulle ha sagt det.
Imorgon är det iallafall fredag och det är himla skönt men jag förstår inte riktigt vart veckorna tar vägen? Snart är det jul liksom. Aja.
I'll staaaaalllk yooouuu Johaaaannaaaa.
Alltså, inte för att vara ego eller så, men Jamie Campbell Bower sjunger mitt namn faktiskt. Och det låter lika bra varenda gång jag hör det.
Inte för att jag brukar lyssna på den här låten eller så. Nänä.
Edward Scissorhands.
Idag har jag sett Edward Scissorhands, den var bra men jag undrar bara följande:
1. Varför fick Edward sova i en vattensäng? Knivhänder, någon?
2. Varför hjälpte ingen honom när de skulle äta? Knivhänder, någon?
3. Och varför gick inte Kim tillbaka till Edward i slutet? Visst att det inte hade varit så lätt att ha ett förhållande (hallå, knivhänder) men de älskade väl varandra. Då får de väl kämpa lite för det, liksom.
Det är väl jag som inte gillar olyckliga slut, kan tänkas. Och så stör jag mig lite på knivhänder. Men annars var filmen bra och rätt så udda. Och så tyckte man så himla synd om Edward mest hela tiden, man ville bara krama honom... Med fara för livet, men ändå.
Måste bara dela med mig av det här.
Alltså, åh, jag skrattar ihjäl mig när jag ser de här parodierna. Så sanslöst roliga... Har förresten listat ut att tjejerna typ är Johnny Depps största fans.
Mycket smart av mig när de bara gör parodier på filmer där Johnny Depp är med. Väldigt klokt konstaterande (ja, jag har tittat på varenda film de lagt upp, vad gör man annars en lördagkväll?).
September förra året.
Finaste hundarna var hemma hos mig och busade, min Freja till vänster då va.
Det plockades en hel del lingon som skulle rensas, kändes som om jag var med i den där sagan av Elsa Beskow, Tomtebo barnen, där de laddade upp inför vintern med bär och kantareller och allt. 
Och så var jag i Kroatien och seglade, och det var väl rätt så bra förutom det att jag blev sjösjuk och hängde över relingen mest hela tiden. Ni vet, är man smålänning så är man inte så van vid havet. Då är det typ skitiga insjöar som gäller.
Och här är jag i den småländska naturen, från när jag hade fotodag med Amanda, Sara och Elin. Det ser förresten ut som om jag bara har ett ben. Men jag har två.
Det var september det.
[hej mitt vinterland]
Inatt drömde jag att det hade snöat, vi eldade i spisen och mamma sa åt mig att ta på mig en halsduk innan jag gick ut. Sedan vaknade jag och insåg att det bara var första september och att regnet smattrade mot rutan och då blev jag himla depp. Vem vill inte ha årets första snö liksom.
