Rummet.
Såhär ser det ut när man kommer in på mitt internatrum! OBS, den delen av rummet på bilden är inte min "sida" av rummet. Så att ni vet (jag är alldeles för prydlig för att det ska kunna vara min säng...) Dock är det jag i spegeln och ingen annan.
Min säng då + tillhörande grejer.
Som den modestudent jag numera är, har jag ställt en Elle-tidning och lite andra saker på hyllan ovanför sängen. I den prickiga väskan har jag alla saxar, pennor och nålar som behövs för att ja... sy.
Och till sist: havsutsikten. Den är total. Som i sällskapsresan ungefär.
Nu vankas det fika!!
Onödigt långt inlägg med random utläggningar om lite blandade saker och tre bilder som inte alls har med texten att göra.
Jag steg upp klockan fyra imorse, för att ta tåget till skolan. Tvivlar nu mer än någonsin på om detta är rätt för mig. Ska jag klara av att gå upp så okristligt tidigt varje måndag i tre år till?
Okej. Det får jag väl göra. Sova kan jag göra när jag är pensionär, eller på sommarlovet. Eller så får jag väl gå och lägga mig typ klockan sju ikväll.
Vi är förresten lediga på fredag!! Det tycker jag är askalas. Inte för att jag ska på vild hemmafest någonstans i Båstad - har hört att det är rätt mycket sånt - nej, jag dricker inte, jag är nykterist - UTAN för att jag då kan åka hem redan på torsdag och bara ha det bra.
Sen har vi höstlov vecka 44, öppet hus någon gång i november och kompledigt för det, sen är det jullov, efter det sportlov + två veckors praktik, påsklov, första maj, krist himmelsfärdsdag och sen slutar vi den femte juni. Vadå att räkna ner tiden? Jag längtar ju bara hem.
(Fattar seriöst inte hur alla elever på Hogwarts klarar av att bo på skolan i ett halvår i sträck. Jag hade avlidit av depression andra dagen.) Sen att Hogwarts faktiskt inte finns på riktigt behöver vi inte ta upp.
I'll be your Emmylou and I'll be your June.
Jag lever! Skolan är jättebra, sådär hemtrevligt mysig. Vi får gofika nästan varje kväll och rummen är fräscha. Dessutom är lektionerna (de flesta iallafall) intressanta. Speciellt formgivningslektionerna då. Känns som att man kommit rätt. Fast det är klart, jag är en riktig morsgris, så jag längtar hem en hel del också. Fast jag ska ju flytta hemifrån någon gång, så då kan jag lika gärna göra det lite halvt nu.
Det här känns som ett sådant där läge där man bara "allt behöver man inte reflektera in i detalj". Orkar inte med att behöva vrida och vända på allting, blir bara tveksam och deppig. Orkar inte!
Vi kanske ses, det finns en chans.
Det är inte klokt vad jag legat i idag - städat, tvättat och strukit. Lagat de där linnena från Gina som vi alla älskar att hata (jag menar hållbarheten, vart försvann den?). Iallafall, jag flyttar i övermorgon och det är anledningen till den här oväntade städverksamheten.
För den som undrar - jag ska börja på Apelrydsskolan i Båstad, program Etisk Mode-Design.
Vet inte hur det fungerar med internet på skolan, så risken är väl att här kommer bli dödare än vad det någonsin varit. Men jag kommer hem på fredagar så det är väl inte världens undergång precis. Vi hörs när vi hörs!
Trains and sewing machines, all those years they were here first.
Bild weheartit.
Fick en alldeles egen symaskin igår! Okej, den var mormors gamla, men det tycker jag bara är ett plus i kanten. Troligen är den väl en sisådär 35 år gammal, men den fungerar fint endå. Nu ska jag bara komma på något att sy och sen är hela världen frid och fröjd.
This is life before you know who you're gonna be.
Mitt apfula nya hår. Hatar det. Luggen är 2 cm lång och resten mäter inte särskilt mycket mer. Tror alltid att det ska bli så bra när jag klipper mig, men det blir ju inte det. När ska jag inse hur grym världen egentligen är? Eller typ: när ska jag inse att jag inte borde lite på frisörer?
Suffering! So much suffering.
Jag ska klippa mig imorgon och befinner mig i det där velande jag-ska-bara-toppa-håret vs jag-ska-klippa-bort-en-decimeter tänkandet. Man blir knäpp av sådant ska ni veta. Tycker iallafall att mitt hår på bilden ser askalas ut, men det tillhör klippa-bort-en-decimeter facket, och då kan jag inte sätta upp håret längre. Och det har jag ju precis börjat kunna.
Jag menar förstår ni vilka lidanden jag befinner mig i? Känner mig som han Werther.
I told him I couldn't lie, he was the only one for me.
Måste bara fråga en sak, HAR NI SETT ALAN RICKMAN I FÖRNUFT OCH KÄNSLA? Jag menar, det blir sån där varning på honom. Snyggvarning. Fast endå inte, för när jag tänker Alan Rickman så tänker jag Snape. Jag blir så förvirrad.
Idag ska jag kolla på min favoritfilm, äta tacos och klippa ut mönster.
Så ni vet. Frågor på det?
