När dimman fortfarande ligger tung.





Idag var det meningen att jag skulle gå upp i ottan (läs: klockan sju) men det gjorde jag inte.

Klockan ringde, jag stirrade på den och försökte komma på vad den ville mig sådär mitt i natten och sedan lät jag mina ögonlock falla ihop i en timme till.

Nu är jag hemskt besviken på mig själv. Jag hade bestämt mig för att gå upp så tidigt och så gjorde jag det inte! Kan man bli ett värre känslovrak till människa, som inte ens kan dra sig upp från sängen när klockan ringer. Skamligt.  

Öppna ditt fönster, släpp in lite sol, glöm den snö som föll i fjol.



Jag är rätt så glad just nu (jätteglad faktiskt!) för jag kan fota med min kamera igen. Amandas pappa tittade på den och fixade "problemet" på två minuter, ungefär...

Nu var det ju såhär att problemet var en inställning som var fel inställd och det var ju mitt fel för jag hade gått bananas på kameran och bara klickatklickatklickat på varenda inställning.

Nu lovar jag mig själv dyrt och heligt att aldrig mer fiffla med kameran. Inte så mycket iallafall.

Med önskan om årstidsförändringar.

Jag vill se träden bli gula, jag vill se löven falla och höra regnet om nätterna. Jag kanske är tokig, men hösten är fin. Det borde inte vara lagligt att känna så här just nu, med allt grönt och somrigt utanför dörren. Fast man kan ju bli trött på det också och längta efter mörka morgonar och ännu mörkare kvällar med en brasa tänd i öppna spisen och tekannan nästan alltid fylld. Det är ju inte klokt, men jag tror jag att av alla årstider så är hösten bäst. Så det så.



I höst ska löven minsann hänga runt min hals också, förstå vad fint.

Som ett gulnat fotografi som glömts bort i en låda och aldrig mer blivit tittad på.




Ikväll har jag lekt fotograf och modell, på samma gång. Det ni! Med lakan som bakgrund och kameran balanserandes på fem Harry Potter böcker, efter som jag inte har något stativ.

Jag har faktiskt funderat på att investera i ett stativ, jag tror att det skulle vara användbart. Men till den dagen då det köpet inträffar får det gå bra med böcker.

Nu ska jag läsa vidare i min favoritblogg, sitter och läser i arkivet, så himla bra! Det är liksom tre år fyllda med foto, inredning och kläder. Det kan ju knappast inte bli bättre.


Nyare inlägg
RSS 2.0