Who would be a mermaid fair?

Så var det det här med modevisningen igen. Havstema, vet ni, så ett par hårsmycken i pärlor är ju inte helt fel. Själva spännena köpte jag för nästan inga pengar alls på City Gross och sen var det bara att limma med limpistol. Blev ganska fint tycker jag!

Lilla tärnklänning.

 Nu är praktiken över! De tre sista dagarna sydde jag på den här lilla klänningen, tycker den blev riktigt fin. Troligen det mest arbetade jag någonsin gjort - foder, knappar, skärp, blommor till skärpet... Förresten är det ju askalas att jag testat att sy en klänning med foder, eftersom det ska göras med klänningen till modevisningen också. Nu kan jag ju det! Har åtminstone en liten aning om hur jag ska göra, så nu tänker jag komma igång på riktigt med klänningen! Måste bara ta mig till Båstad först...

Deep in the cell of my heart I really want to go.

Jag sydde igår, en klänning i 50-talsstil, och jag skulle nog vilja påstå att det blev riktigt bra. Bandkantning med fliselin (har ingen som helst aning om det blev rättstavat) till och med. Det tar sig!

Screentryck ett och två.

Vi har tryckt screentryck på bilden i skolan - ett tryck med ett foto som vi redigerat i photoshop och ett tryck som vi ritat själva. Tror man förstår vilken jag ritat själv, sådan klass på mitt ritande alltså... Fast den blev ganska bra ändå! Tänkte rita dödsrelikmärket först cuz Harry Potter is my lajf, men sen var det en annan tjej som gjorde det (älskar att det finns fler potterheads i min klass!) så det fick bli lite Ron citat istället. Gick väl lika bra det egentligen.

The wind is low, the birds will sing that you are part of everything.

Jag har fixat och haft för mig idag, precis som jag tänkte! Först och främst hittade jag den här bilden och bestämde mig för att göra något utifrån det, men det urartade till rutor istället - för jag har blivit svag för rutor på senaste. Sen snodde jag en tom syltburk och gjorde mig en egen önskeburk (tyckte att jag skulle ha en sån), fast än så länge är den bara för syns skull och inte för så mycket annat (dvs orkade inte skriva ner några önskningar när jag väl gjort allt annat...).
 
Jaja, finns det liv finns det hopp och då orkar jag kanske någon annan gång. Nu ska jag packa!
 
 
 

Now I have lived, I might as well die [nysytt!]

Först, en tröja av något slag med spetskant. Det fina med att använda gamla tyger som man hittar i något skåp hemma är att man vet aldrig vad det är för tyg man gett sig på. Upptäckte just ett par kaffefläckar och det är kanske inte det trendigaste just nu, men vad gör man.
 
Korsett! Tänkte att om jag nu ska vara historietönt och sy historiska kläder så måste jag ju ha något passande att ha undertill. Den här blev faktiskt väldigt bra; fodrad och med öljetter och grejer.
 
Två kjolar! Mest för att jag kände att jag inte hade en enda snygg kjol som satt bra, men också för att de är så våriga (jag vill ha vår nununu) och för att jag hade kollat lite för mycket på New Girl och ville se ut som Jess (ska klippa lugg nästa vecka...).
 
Och så till sist, den där spetskragen jag sa att jag skulle sy efter att jag sett Jane Eyre. Sydde en till också, men den blev inte så bra om vi säger så. Skulle fixa till den efter att den var klar och förstörde den totalt. Proffsigt.
 
Det var vad jag haft för mig på den senaste tiden när jag inte pluggat/åkt tåg/sovit! Hårt liv.

Grön och grann.

 
Klänning jag sydde i lördags! Känner mig som en piggelin i den. Eller något annat grönt, det är inte så noga. 
 
Slutade för en halvtimme sedan och sen dess har jag suttit på rummet och ätit upp min färdkost från tåget. Tror jag ska fortsätta med det en stund till. Vadå osocial? 

Ja, den är klar! Och skrynklig.

 
Chemiseklänningen är klar! Det har den egentligen varit i en sisådär 4-5 veckor, men jag har inte orkat ta några bilder tidigare. Iallafall, den är av världens enklaste variant, om man ska jämföra med t.ex. målningar där Marie Antoinette bär chemiseklänningar. En massa ryschpysch, volanger och grejer är det på dem. Men det ska ju i grund och botten vara en enkel klänning, att ha i trädgården. Och den passar perfekt, så jag är nöjd!

Work in progress.

 
Så här långt har jag kommit med min chemiseklänning, vilket är ungefär ingenstans. Men jag tror att det ska arta sig till det bättre, så fort jag orkar ställa upp symaskinen. Vilket jag inte orkar nu. Lat tror jag att det heter.

Klänning anno 1810.

 
Den här klänningen blev till i påskas och än är den inte klar (ofållat som alltid...). Kände för att visa den ändå, speciellt med tanke på att jag äger en provdocka nu. Kan ha varit den bästa födelsedagspresenten någonsin, ja.

Kjolen anno 1950.

 
Kjolen jag började arbeta med när vi hade ungefär fyra slöjdlektioner kvar. Förstå vilken stress det blev i slutet, helt crazy vid symaskinen liksom.
Imorgon åker alla nior till Liseberg!! Barnslig glädje över detta, karuseller gör livet värt att leva.

Skinny färglös kvinna med lång näsa och döda ögon.

Plugga matte var det ja... Ehm.

Hela världen är så underbar bara man får ett svar.

 
Nu har jag överträffat mig själv totalt, lyckades nämligen sy (läs: hamra) eyelets igår som om jag aldrig gjort något annat. Åhåhåh, älskar att sy när det blir bra resultat.
 
Preliminärt inne i Båstad också! Kan livet bli bättre?
 

Tre trevligheter.





Den första trevligheten är den här klänningen som blev till i måndags/tisdags. Andra trevligheten är vårvädret som kom idag och den tredje är att Sveriges blivande drottning föddes inatt. Bara en sån sak liksom, det händer inte hela tiden. Är man för monarkin så är man.

Lördagsgörat [blåvitrandigt tygstycke]





I lördags sydde jag (som typ alla lördagar). Jag fick till ett världsbra fall på kjolen, rynkningarna blev precis som de skulle och dragkedjan blev faktiskt helt okej.

Jag är nöjd liksom. Och allt på ett tyg som förr var ett påslakan, undanstoppad i förrådet. Alltså kostade klänningen typ ingenting (ett rätt överkomligt pris endå) om man inte räknar med dragkedjan, vilket man nog borde göra, men det var ingen tiotusen kronors dragkedja precis. SÅ. Billigt.

Girls with three syllable names are often so easy to shame.



Klänningen jag sydde i lördags. För jag vet att ni vill se. Ehe.

Nu försöker jag komma på vad jag ska ha på mig imorgon, men det går inte så bra. Varför är alla mina kläder så missittande/fula/skrynkliga? Jag förstår inteeeeee. Blir till att surfa runt på lookbook i en evighet.

The French Revolution had cake, the American Revolution had tea.






Hela långa helgen har jag sytt (ja, jag är typ bästa vän med symaskinen). Blir ju så när man kommer hem till farmor och får en påse full med tyger slängd över en. Då känner man ju sig kallad till nålar, markeringar och mönsterpapper. Kan ju faktiskt inte jag hjälpa. 

Klänningarna känns iallafall som en blandning av Marie Antoinette/Tudors/Alice i Underlandet. Om det nu är någon skillnad mellan dem, det är ju bara huvudlösa drottningar allihopa. Fin inspirationskälla, ja.


Solskensklänning.






Empireklänning som jag sydde igår, är jag inte förfärligt skicklig? Det tycker mamma iallafall. Förresten borde jag väl lägga upp bilder på den första empireklänningen jag sydde (bloggskadad som jag är), men i jämförelse med den här så blev den inte alls bra, så det nöjet tänker jag inte ge er. Tyvärr.

När man inte har något viktigare för sig.



Man vaknar tidigt. Man går på toa. På toa hittar man ett julnummer av Drömhem där de pysslar järnet (alltså, de pysslar och pysslar och klipper och limmar med mera). Man känner att man också vill pyssla och sedan gör man det. Inte mer än så är det.

Såhär såg pysslet ut i tidningen:



Och såhär såg mitt pyssel ut:



Nu undrar jag bara:

1. Vad gjorde jag för fel?
2. Bara jag som stör mig på ordet pyssel? Pyssla? Pysslet? Pysslade? Det låter inte ens som ord längre.


O frabjous day! Callooh, Callay!




Jag har sytt två klänningar, en med hiskeligt djup rygg och en med spetskrage.

Lite sådär Alice i Underlandet tycker jag också att de är. Inte helt förvånande, för jag tycker att hela konceptet med Alice i Underlandet är askalas och jag hade gladeligen tagit en roll i vilken Alice-baserad teater/pjäs/film som helst. Fast det kommer aldrig att hända. Så då relaterar jag allting till berättelsen istället.

Positivt tänkande, ja.

Tidigare inlägg
RSS 2.0