Underbart är vackert, vad som helst underbart är vackert, ingenting utom det underbara är vackert.
Min nya favoritbok är utan tvekan Vintage av Marie Birde. Tack vare den har jag lärt mig att 60-talet var helt modemässigt gräsligt, 70-talet var hemskt och 80-talet var fult. Ur min synvinkel då. Och enligt min synvinkel så var 10-talet ultrafeminint, 20-talet var frigörande och 30-talet var väl typ då man ville vara med. Dansa Charleston och klippa pojkfrisyr på 20-talet och sen vara vuxen och mogen på 30-talet i hög kjol och hatt. Yesbox. Jag har pluggat på.
Submarine.
Åh, vill så gärna se den här filmen. En tonåring som överanalyserar allting in i minsta detalj och som har värsta kärleksproblemen med en tjej som är pyroman, hur skulle jag inte vilja se den liksom.
Till helgen hoppas jag och då får det bli så.
Finding Neverland.
För några dagar sedan såg jag en film som heter Finding Neverland.
Johnny Depp och Kate Winslet spelar i den, det kunde ju nästan inte bli bättre om ni frågar mig.
...för Johnny Depp är ju alltid så himla bra.
I den här filmen spelade han författaren till Peter Pan samtidigt som han brydde sig väldigt mycket om Sylvia, Kate alltså, och hennes söner. Det ska ha varit Sylvias söner som var inspirationskällan till historien om Peter Pan.
Sedan dog Kate/Sylvia och då grät man en skvätt för det var hemsk sorgligt.
Sedan gick livet vidare, ungefär.
I'll staaaaalllk yooouuu Johaaaannaaaa.
Alltså, inte för att vara ego eller så, men Jamie Campbell Bower sjunger mitt namn faktiskt. Och det låter lika bra varenda gång jag hör det.
Inte för att jag brukar lyssna på den här låten eller så. Nänä.
Edward Scissorhands.
Idag har jag sett Edward Scissorhands, den var bra men jag undrar bara följande:
1. Varför fick Edward sova i en vattensäng? Knivhänder, någon?
2. Varför hjälpte ingen honom när de skulle äta? Knivhänder, någon?
3. Och varför gick inte Kim tillbaka till Edward i slutet? Visst att det inte hade varit så lätt att ha ett förhållande (hallå, knivhänder) men de älskade väl varandra. Då får de väl kämpa lite för det, liksom.
Det är väl jag som inte gillar olyckliga slut, kan tänkas. Och så stör jag mig lite på knivhänder. Men annars var filmen bra och rätt så udda. Och så tyckte man så himla synd om Edward mest hela tiden, man ville bara krama honom... Med fara för livet, men ändå.
Oh, what can you do with a sentimental heart?
Idag missade jag bussen så jag fick gå i ösregnet till mammas jobb. Det var hemskt otrevligt, att behöva gå i ösregnet menar jag, men som tur hade jag ett paraply. Som typ flög iväg. Men ändå, man får ju se det från den positiva sidan och då tycker jag att det var positivt att jag hade ett litet om än ynkligt ihopfällbart paraply i väskan. Nu väntar jag bara på att jag ska bli förkyld, för jag hade ju fasen ingen jacka på mig.
Trodde väl att det skulle vara lite somrigt idag av någon anledning, men gud så fel man hade. Dagens i-lands problem, det här.
Men det är klart, slottet heter ju Greveholm.
Men har ni hört eller sett eller någonsin trott att något sådant kunde hända! En uppföljare till Mysteriet på Greveholm, det är ju nästan så att jag dör av barnslighet.
Jag kommer liksom sitta där skeptiskt och kritisera varenda grej, typ skådespelarna (måste ju vara samma skådespelare!). Och om det inte är det så kommer jag antagligen älska den ändå. Fy vad nörd jag är.
Opus 36.
Hepp hepp, nu ska jag läsa matte för jag förstår mig inte på kvadratrötter, och jag vill så gärna förstå mig på, så jag ska plugga tills jag helt enkelt inte orkar mer. Annars så lyssnar på musiken från Marie Antoinette och tänker att det var ju rätt så bra att man inte var i hennes ställe.
Nä, såklart.
Bra låtar som gjorts om så att man blir beroende (om man nu blir beroende av Henry VIII...)
Undrar bara, om man börjar sjunga på de här låtarna i, ska vi säga, sömnen eller när man står och duschar klockan halv sju på morgonen, har man då lyssnat på dem för mycket?
Inte för att det spelar någon roll, jag tänker liksom inte sluta lyssna. Undrade bara. Men antagligen, så ja. Lyssnat lite för mycket. Men det är ju för roligt och ironiskt när de sjunger "alla saker de kunnat göra om de inte gift sig med Henry...". För två blev ju halshuggna och en dog i barnsäng. Kul eller?
Näha. Men ironiskt är det iallafall.
I really thought love would save us all.
Idag tittar jag på Across the Universe som nog är en av världens bästa filmer, enligt mig. 60-talet, kärlek, revolution, The Beatles. Ni hör ju själva. Och Jim Sturgess, förstås. Det får man inte glömma.
The Hour.
Om det är någon som råkat missa The Hour som går på svt just nu så säger jag bara - synd om er!
Ni har liksom missat något. En bra serie faktiskt. Som utspelar sig på 50-talet och där folk blir knivhuggna i halsen. Och så är huvudpersonerna kära i varandra.
Fast det är i och för sig bara en vild gissning, men "en kan ju tänka sej att det är så di har räknat ut att". Annars vore det för tråkigt och trist.
Because if you hadn't found me I would have found you.
Inte nog med att han är världens bästa skådespelare, han sjunger helt underbart också. Åh, man blir ju kär. Eller något. Han är bara så underbar, helt enkelt. Kan inte beskriva det bättre.
Tralalala, nu ska jag försöka lära mig att spela den här låten på gitarr och det kan man ju tänka sig hur det går. Inget vidare.
My! My! Tiden flyger.
Varför har jag aldrig lyssnat på Enya förut? Det visade ju sig att hon var riktigt bra, faktiskt. Jag som trodde att hon inte var alls bra, riktigt dålig egentligen. Men så fel jag hade!
Fördomsfull man är alltså.
Nu ska jag lyssna vidare. Så ni vet. Hejsvejs.
Nu när kungen är död och hans drottning är fri.
Jag har snöat in totalt på Henrik VIII och 1500-talet. Jag skulle vilja levt då samtidigt som jag inte skulle vilja levt då, om ni förstår. Hejhej avrättningar och hejhej tidiga giftermål, liksom. Jobbigt.
Fast å andra sidan, fina klänningar och riddare och slott låter inte så jobbigt. Inte det minsta faktiskt. Man hade ju kunnat vänja sig vid det.
Ungefär världens snyggaste kung, eller vad?
Kan ni tänka er, jag har gått och blivit besatt av The Tudors och Jonathan Rhys Meyers. Det förstår man ju inte alls. Kunde inte se det komma eller någonting. Helt oförklarligt.
Eller... vadå. Vem försöker jag lura. Serien är ju bra och han är den hetaste människan jag någonsin sett. Strunt samma att han spelar döende kung som är inne på sin sjätte fru i den delen av serien som jag tittar på. Han är fortfarande hethethet.
Tror förresten att serien går på tvn idag. Det hurrar vi för (jag gör det åtminstonde!). Så vi får se hur det går för England där i Frankrike när de ska kriga och ha sig. Mycket spännande och lärorikt.
You make me wanna die, I'll never be good enough.
The Pretty Reckless är så himla bra! Har suttit och lyssnat på den här låter tio gånger om, minst. Taylor har världens bästa röst... Jag tror jag är kär.
Nu ska jag aktivera mig och anta den jobbiga utmaningen att ta en ny profilbild till facebook. Det är verkligen inte det lättaste, allt ska ju vara okej in i minsta detalj. Hujeda mig. Men kan inte ha kvar muppbilden jag har nu. Jag har ju faktiskt ny frisyr nu. Lite ordning måste det faktiskt vara på det hela.
Brilliant.
Idag var jag på "Harry Potter och dödsrelikerna del 2" med Viktor! Filmen var hur bra som helst och nu känns det nästan lite sorgligt att det inte kommer några mer filmer, böcker eller någonting. Vad har jag nu att se fram imot? De bästa böckerna har ju redan skrivits och de bästa filmerna har ju redan gjorts. Deprimerande, kan man ju säga.
Nu ska jag äta upp mitt biogodis till ett avsnitt av Gossip Girl (jo, lite nöje finns det väl kvar i världen) och sen ska jag bara ta det lugnt. Alternativt börja läsa i den första Harry Potter boken eller se filmen. Nu jäklar ska man återuppleva historien från början. Skam den som ger upp Harry Potter.
Cause two can keep a secret if one of them is dead.
Ja, jag vet att jag är världens sämsta på att uppdatera, men till mitt försvar kan jag säga att jag har upptäckt Gossip Girl och därför behövt sitta och se minst fyra avsnitt om dagen. Till mitt försvar alltså, så är det beroendeframkallande och kläderna som Blair har på sig är så fina så jag tror att jag ska sno en bild på någon klänning och få den uppsydd. Så kan man väl göra? Eller? Det är inte olagligt va?
Hur som haver, låten här ovanför är så himla bra och den är faktiskt med i Gossip Girl. Förvånade? Nänä.
Yes, she loves you and you know you should be glad.
Idag gör jag inte sådär jättemycket, lyssnar på bästaste Beatles och funderar på att gå en runda med hunden. Frågan är om hon vill ut och gå, för hon ligger bara och sover hela tiden. Beror väl på vädret, som morfar sa. Och det gör det nog för tristare väder finns det inte.
Att gå vilse i de förgångnas tider.
Idag besökte jag biblioteket, vilket var rätt så nödvändigt. För det första var jag sen med att lämna tillbaka böcker (som vanligt) och för det andra var jag i behov av att läsa något nytt. Faktiskt så är det inte så jättekul att läsa om en bok för femte gången, hur bra den boken än är. Man får vänta ett tag mellan omgångarna iallafall, annars blir ju hela läsupplevelsen förstörd.
Så nu ska jag iallafall gå vilse lite bland 1500-talets intriger och mord (såg The Tudors igår, snacka om blodigt!) blandat med 1800-talets empireklänningar och baler. Ganska så behövligt, nu när jag inte har något bättre för mig att göra. Nedrans boknörd.
