Ja, den är klar! Och skrynklig.
Chemiseklänningen är klar! Det har den egentligen varit i en sisådär 4-5 veckor, men jag har inte orkat ta några bilder tidigare. Iallafall, den är av världens enklaste variant, om man ska jämföra med t.ex. målningar där Marie Antoinette bär chemiseklänningar. En massa ryschpysch, volanger och grejer är det på dem. Men det ska ju i grund och botten vara en enkel klänning, att ha i trädgården. Och den passar perfekt, så jag är nöjd!
And suppose I never met you, suppose we never fell in love.
Nu är jag hemma! Österlen var fint och äckligt varmt, tysk/fransk värme var det visst som jag fick genomlida. Alldeles för varmt seriöst, och nu ska jag gå och dö framför tvn. Har laddat upp med Jane Austen maraton. Så ni vet!
Österlen!
Idag åker jag på husbilssemester! Till Österlen där någonstans ska vi, jag hade egentligen hoppats på Båstad (hela mitt liv cirkulerar runt det stället just nu...) men så blev det inte.
Okej, jag ska bo i Båstad de närmaste tre åren, så jag måste kanske inte åka på semester dit. Men man hade ju kunnat hoppas.
NOSTALGI.
Alltså, HUR bra var inte det här programmet när man var liten? Eller vänta. Det är fortfarande bra. Så bra att jag antagligen kommer ägna hela den här kvällen åt Pelle Kanin, Blanka Vank och Tom Titten (känner mig som Ron när han bara: "The Wizard and the Hopping Pot, Babbity Rabbity And Her Cackling Stump"... mähäh).
Oh, everybody said "Marina is a dreamer", people like to tell you what you're gonna be.
Jag har varit i Stockholm ett par dagar! Förvånande nog så passade jag på att förstöra lite pengar, till exempel på de här två blusarna med krage. Men de var så himla fina och på rea båda två, den ena från H&M och den andra från Zara. Den gula är det ju förresten lite Louis Vuitton över. Fint som spunnet socker alltså.
Tre förfärligt bra program som går att se på svt play just nu.
Först, Desperate Romantics. 1800-tal, krinoliner, kärlek och snygga skådespelare (John! Fred! Åh!). Borde inte missas.
Andra, Downton Abbey. Här snackar vi 1910-tal, korsetter, ett överflöd av kärlek och tragik. Om man skulle räkna upp alla par i Downton så skulle det bli... ganska många. Dramatiska ögonblick och sånt finns det väl ungefär lika mycket av.
Tredje och sista, Barnmorskan i East End. Ett slumkvarter i London på 50-talet, med gravida kvinnor runt varje hörn och så nunnorna och barnmorskorna på sina cyklar. Serien är slut nu, och det kan vara något av det jobbigaste som hänt mig. Har ju iallafall Downton Abbey och Desperate Romantics att falla tillbaka på, om livet skulle kännas för hårt utan Chummy, Jimmy och Jenny. Betryggande liksom.
