I'm going to die alone and Merry Christmas.
Jag har blivit beroende av New Girl. Riktigt-mega-jätte beroende. Det kan vara den roligaste serien jag har sett och Jess är så fin i sina färgglada kjolar och Schmidt är så himla fjantig att man blir kär i honom. Blir depp på att mitt liv inte kan vara lite mer som en amerikansk humorserie. </3
"Does it make me vain if my name is Joanna and I keep listening to this over and over?"
ALLTSÅ JAG GILLAR DEN HÄR LÅTEN SÅ HIMLA MYCKET.
I lördags var det öppet hus på skolan, så idag har jag varit hemma i skogen. Det betyder åka tåg imorgon = gå upp klockan 4. Orkar inte.
I call the local weather station, it's raining bullshit through the nation.
Miss Li är bra! Jag säger då det, det har jag alltid sagt. Så nu säger jag det igen och tagga lördag för då är det Så mycket bättre och allt det där.
I'm not romantic, but even I must concede that the heart does not exist solely for the purpose of pumping blood.
På lördag smäller det! Säsongspremiären av Downton Abbey, som jag har längtat. Man klarar sig inte så länge utan sin beskärda del av brittiskt drama om man heter Johanna och kan citera Jane Austen utantill. Bara säger.
If you want to fall in love with somebody, somebody that you're not in love with at all.
Igår kom cd-skivorna jag beställt! Hurra och allt sånt där.
Jag är säkert en av de sista människorna på planeten som köper cd-skivor (inte alls höga tankar om mig själv, nej). Kommer fortsätta med det tills döddagar, säger jag bara.
Men det är så mycket roligare att faktiskt ha musiken och kunna lyssna på den utan att behöva sitta vid datorn och visa hela världen vad man lyssnar på via facebook. Folk bryr sig inte om vad jag lyssnar på, jag bryr mig inte om vad folk lyssnar på. Ge mig en stereo så är jag nöjd.
Tre.
Tre saker jag gjort idag:
Lyssnat på den här låten om och om igen. Så himla jättebra!
Kollat på True Blood. Och ja, det var blodigt. Psykoserie.
Läst Harry Potter. Kommer bara gå runt och tänka på trollkarlsgrejer i veckor nu. Blir alltid så. Osynlighetsmantlar och husalfer och Quidditch. Finns inget bättre.
Och det var den tisdagen!
The Perks of being a Wallflower.
Någon gång efter 1 januari ska jag gå på bio, för då har The Perks of being a Wallflower haft premiär. Ska inte bara se den pågrund av Emma Watson (kunde man ju trott annars) utan för att det faktiskt kan vara en bra film. Dä ä ju änn upplevelse å gå på bio, som man säger på småländska.
I heard the news that you’re planning to shoot me out of a cannon.
Har köpt världens bästa filmmusik på cd, är så very glad för det. Ska spela sönder Alex Turners underbara röst nu.
Don't even try to run away, he wouldn't stop you.
Älskar när man hittar ett nytt band bara sådär, särskilt när det är ett tjejband som ser ut och låter som om de kom direkt från 60-talet. Söndagslycka.
Kostymfilmer är guds gåva till folket.
Okej, har sagt det förrut men säger det igen: Bright Star är en av de finaste och bästa filmerna jag någonsin sett. Se den eller lev ett ofullkomligt liv.
I told him I couldn't lie, he was the only one for me.
Måste bara fråga en sak, HAR NI SETT ALAN RICKMAN I FÖRNUFT OCH KÄNSLA? Jag menar, det blir sån där varning på honom. Snyggvarning. Fast endå inte, för när jag tänker Alan Rickman så tänker jag Snape. Jag blir så förvirrad.
NOSTALGI.
Alltså, HUR bra var inte det här programmet när man var liten? Eller vänta. Det är fortfarande bra. Så bra att jag antagligen kommer ägna hela den här kvällen åt Pelle Kanin, Blanka Vank och Tom Titten (känner mig som Ron när han bara: "The Wizard and the Hopping Pot, Babbity Rabbity And Her Cackling Stump"... mähäh).
Tre förfärligt bra program som går att se på svt play just nu.
Först, Desperate Romantics. 1800-tal, krinoliner, kärlek och snygga skådespelare (John! Fred! Åh!). Borde inte missas.
Andra, Downton Abbey. Här snackar vi 1910-tal, korsetter, ett överflöd av kärlek och tragik. Om man skulle räkna upp alla par i Downton så skulle det bli... ganska många. Dramatiska ögonblick och sånt finns det väl ungefär lika mycket av.
Tredje och sista, Barnmorskan i East End. Ett slumkvarter i London på 50-talet, med gravida kvinnor runt varje hörn och så nunnorna och barnmorskorna på sina cyklar. Serien är slut nu, och det kan vara något av det jobbigaste som hänt mig. Har ju iallafall Downton Abbey och Desperate Romantics att falla tillbaka på, om livet skulle kännas för hårt utan Chummy, Jimmy och Jenny. Betryggande liksom.
Jag är en sådan där satans boktönt.
Jag fyller år om prick en vecka och det jag önskar mig mest (förutom en provdocka då) är klassiker som är så där underbart inbundna. För det första skulle jag läsa dem, för det andra skulle jag glo mig blind på dem, för det tredje skulle jag låta dem ligga framme så att folk kan tro att jag är sådär kultiverat cool. En helt förnuftig present alltså.
Mina favoritvideos någonsin.
Älskar The Hillywood Show. Älskar Jon Cozart. Älskar Harry Potter. Livet är faktiskt underbart ibland.
Please come back to me, I'm lonely as can be.
Såg Submarine igår. Underbar film, underbara Craig Roberts, underbara brittiska dialekt. Önskar att jag var britt och pratade sådär snyggt. Hade varit bäst.
Vill så seriöst gärna se den här filmen.
I'm a goddamn coward, but then again so are you.
Jag är förstås pinsamt efter som vanligt, men jajajaja, det spelar ingen roll. First Aid Kit är ju så himla bra! Tror jag ska slå på stort och köpa deras senaste album. Cd-skivor i mitt hjärta.
Kostymfilmer i mitt hjärta.
Idag har jag varit sjuk (antar att jag fortfarande är det) och hur fördriver man tiden bättre än med kostymfilmer som har sorgliga slut? Först Bright Star och sedan Becoming Jane. Önskar seriöst att jag levde för 200 år sedan. För jag vill ha fina klänningar på mig, inte för att jag vill ha något förhållande som endå inte kommer funka. Då antar jag att man lika gärna kan stanna kvar i vår egna tid.
Tyckte verkligen att det här var kul.
Jason Schwartzman är så himla cool och söt och bäst som Louis XVI. Känner att jag bara vill krama honom. Lot's of french people around, just like I like it.
