Den här skogen gör någonting med mig, jag blir alldeles för ärlig.
Jag kommer ihåg när man var yngre, då var den här tiden på året det mest spännande som hände. Och nu bara: ingenting. Jag ser inte fram emot någonting längre, det är vansinnigt tråkigt.
Iallafall, jag har fallit hårt för sepia. Det är fint.
Kommentarer
Trackback
