lunaisok

Idag har jag gått helt ensam på museum i en och en halv timme. Arbetade mig uppåt från bronsåldern, sedan kom jag till minnenas vind och dog litegrann. Hyperläskigt. Helt bäcksvart, såg liksom inte ens handen framför mig. Så jag sprang bara rakt igenom det rummet, om ni vill veta. Sprang är väl egentligen inte rätt ord, kutade så fort jag kunde herregud det är någon bakom mig jag kommer dö vill inte dö spriiiiiiiing är lite mer beskrivande.

Läskiga platser, musuem alltså. Imorgon ska vi ut till Kronobergs slottsruin och leka 1500-tal, det ser jag fram emot. Inga mer scary vindar, här alltså.