Man måste krossa hjärtan och starta krig, man måste ha skadat för att hamna i böckerna.
Ilskan man känner när termometen visar -13,5 är bara för mycket. Jag känner hat för det här islandet, eller inte landet i sig, men isen och snön.
Nu gör vi såhär tycker jag: snön smälter bort, det blir vår, alla blir glada och så lever vi lyckliga tills någon gång där i slutet av september när det höstar till sig igen. Inga frågor på det, bra.
Kommentarer
Trackback
